Johan Svedins blogg

Märkte nyss att jag har två pungkulestora vattenblåssor under mina fötter. Måste ha fått dom när jag och Jimmy traskade hem från ett kalas runt klockan 8 på morgonen för att vi kom överens om att det skulle vara jobbigt att vakna borta.

Men hur hamnade vi där då?


Jo.. det började med en spelning på Hedbergska. När vi anlände var scenen bara halvfärdig och ett trummset låg i delar i ena hörnet. Scenen var för övrigt det högsta jag stått på i scen väg, 2 meter över marken, balanserandes på stål pelare.

Det tog i alla fall 2 timmar innan vi kom igång med våran soundcheck... Ljudet lät bra..

Insläpp.. Inte speciellt många men vid det här laget så förväntade jag mig inte det heller, vi hade i alla fall tur med vädret.
Logen vad rätt nice med, en gympasal, där hade vi rätt så skoj ett tag, drack lite öl, åkte lite lian.
Sen så var det vår tur att spela, inte speciellt mycket folk. Men dom som var där verkade vara glada i alla fall. Det är mycket möjligt att det var en av våra bästa spelningar.
Sen var det 12 Dolalrs tur, även dom gjorde mycket bra ifrån sig.

Efter ett tag bar det upp till LV5 där vi fortsatte dricka öl, åkte lite longboard och bara tog det lugnt, sen efter de flesta dragit sig vidare på krogen eller hem var vi ändå några kämpar som var kvar och alla dom klämde vi in i en cheva van och drog oss iväg mot ett litet hus på prärien. Jag åkte hundbur och sympatiserar hädanefter helt med hundar som skäller när dom sitter där bak.
Men men, förr eller senare kom vi ju i alla fall fram. Där spelade vi ett halvtparti kubb, sen gick vi upp och kollade på soluppgången i någon timme i alla fall. På väg ner vart jag lite övermodig och trodde att jag kunde hoppa ner från taget. Ack så fel jag hade... Klockan var nu runt 3-4 och vi var bara 4 kvar. Vi lade oss på altanen och njöt av solen.
Efter ett eller två tag gick vi in och åt lite mackor som vart svin goda och lade oss på soffan: där jag och Jimmy då kom på att det kanske var en bra idé att traska hem, det ända problemet var ju att det var en mil hem.
Men hur det än va så började vi gå och jag fick för mig att jag skulle gå barfota för att nå "back to the roots" eller något.
Första biten var nog värst, grusväg med småsten. men efter någon kilometer av det kom vi fram till en åker som jag fick för mig att traska över. Efter kanske halva vägen kom jag på att det kunde finnas ormar där och vart livrädd. Men orkade inte springa, till slut kom jag ändå över åkern och upp på asfalt. Resten av vägen gick rätt så straight forward, lite upp och ner, mest ner tror jag.
Till slut kom vi ändå hem och slog på någon rulle, minns inte vilken det var. Jag somnade efter mindre än halva.

Godnatt