Ny blogg, Ny person?
Jag har glömt bort lösenordet till min gamla blogg och även min förra hotmail så jag har absolut ingen aning om hur jag ska få tillbaka den, men skit samma.
Det var ett bra tag sen jag tog mej tid att skriva blogg nu, jag har inte riktigt tyckt att jag har haft någon inspiration eller att jag kunnat skriva som jag gjorde förut. Fast sen kom jag på.. Hur ska jag kunna skriva som jag gjorde förut när jag inte alls är samma person som för ett år sen?
Tänkte skriva ett riktigt deppigt första blogg inlägg, men hur kul är det att inviga en helt ny blogg med ett depprimerat inlägg? Första intrycket är viktigt har jag fått lära mig. Istället borde jag fira denna splitter nya blogg och denna nyare versionen av mig själv(?). Jag vet inte, jag kanske bara drömmer, men jag tycker att jag är en annan person än jag var för ett år sen. Till viss del i alla fall, för i grund och botten är vi samma personer med samma begär.
En människa vill alltid känna att den är älskad och behövd, få känna att den är en del av något stort (storlek är relativt). Alla vill vi bli ihågkommna för det vi gjort (eller inte gjort) i livet, eller för den vi va, och vad vi sa. Vad jag vill bli ihågkommen för vet jag inte än, jag har inte gjort något stort i mitt liv än, men hur många 16 (snart 17) åringar har det?
Jag pratade med en person förut om en människas naturliga behov, ett av dom är som jag sa innan att få känna sig älskad. Ett annat är också att föra sina gener vidare, dvs. skaffa familj och barn. Sen som jag också nämnde så jag vet inte om detta är ett naturligt behov men man vill känna sig viktig, och en del av något större.
Det är kul hur mycket livet kan ändras på ett år, för ett år sen hade jag precis slutat 9:an och kände mig odödlig och som att jag hade hela världen för mina fötter, jag hade en fungerande relation, och en mycket större lust. Nu har jag slutat ettan och tycker nästan att sommarlovet är överskattat, jag har hela världens fötter över mej och har ingen relation what so frickin' ever. Mycket kan hända på ett år.
Speciellt det där med sommarlovet, förra året så kännde jag mig odödlig för att det var sommarlov, inga bekymmer Hakuna matata helt enkelt. Men i år så vet jag inte riktigt, det känns inte som sommar på något vis, tiden går påtok för fort. Men det är väl som någon sa till mig förra året: "Sommaren kommer aldrig bli så här bra för dig igen, efter 9:an går det bara neråt." Jag tror tyvärr det ligger någonting i det.
Om mindre än en vecka är det Peace and Love, har inte köpt tågbiljetter dit eller hem än, så får se hur det går. Många bra band jag vill se där vill jag lova, Hoffmaestro & Chraa är bara ett av väldigt många grymma band som kommer dit.
Hade faktiskt velat åkt på Where the action is för där skulle visst Foo Fighters spela, ett band som jag lärt mig uppskatta otroligt mycket på senaste tiden, Sitter till och med och lyssnar på dom precis nu.
Tänkte avsluta med min gammla vanliga "over and out" men eftersom det är en ny blogg (till en ny person) så kanske jag skulle testa på något annat, vi får se om det funkar.
Ses och syns
//Johan Svedin
