Jag vet inte

Hade världens konstigaste promenad hem igenom bommen idag. Allt såg likadant ut som det gjort innan men det kändes inte som om det var detsamma, någonting hade ändrats. Om det var i mig eller om det faktiskt var någonting med världen vet jag inte, men när jag kom hem skrev jag i alla fall ner det jag kännde.

I woke up this morning
and took on my clothes
then i started to walk home
but home isnt in this town anymore

as i walk down this road
I get the feeling this is not the
same place as i fell into
some eighteen years ago

Or maybe im the one that's changed
either way i've gotta get going
to get myself away from this
I've gotta go to live

Tonight i had a dream
a dream i can only
explain as a goodbye
to everyone i used to know around here
So this is me saying farewell, Auf Wiedersehen and goodbye
I guess I'll see your around sometime
But for now i've got to move on


//Johan - Professor i livsnjut

Rubrik

Låg precis och läste igenom några av mina senaste blogginlägg och kom fram till att jag fan inte minns hälften vad jag skrivit. Jag kanske har gått in i något slags trans där det nästan inte är jag som skriver utan jag släpper alla hämningar och bara skriver precis det jag kommer att tänka på. Jag tror attt det är så det gått till.

Sen så suger jag verkligen på att hålla mig till ett ämne, la märket till det när jag läste något inlägg där jag först skriver om underkläder, sen nästa mening funderar jag på om det går att vara allergisk mot kycklig.
Men jag tror att det är så min hjärna funkar, jag tänker på en milion saker samtidigt, eller ja kanske inte en milion utan snarare ett tjugiotal saker samtidigt i alla fall, och när jag sen skriver ner samma sak så blir det rätt så rörigt.
Men vafan, thats me eller något. Jag vet inte fan vad jag är, jag är nog bara det jag tror att jag är, eller så är jag det andra vill se i mig.
Ja, jag är det omvärlden ser mig göra, jag är helt enkelt de handlingar och val jag gör.

Det här blogginlägget vart rätt snurrigt så jag slutar innan jag snöar in helt på nonsens och dravel och gör ett ärligt försök att sova istället, vi får se hur det går..

Goda natten..

Ja, just det. Jag ska nog försöka ta mig tid att skriva lite oftare, det är skönt att få ventilera hjärnan ibland, öppna upp två fönster och öppna ett korsdrag så gammla och insjunkna tankar en gång för alla kan få flyga iväg och lämna mig bakom sig.

// Johan

vattenblåssor

Märkte nyss att jag har två pungkulestora vattenblåssor under mina fötter. Måste ha fått dom när jag och Jimmy traskade hem från ett kalas runt klockan 8 på morgonen för att vi kom överens om att det skulle vara jobbigt att vakna borta.

Men hur hamnade vi där då?


Jo.. det började med en spelning på Hedbergska. När vi anlände var scenen bara halvfärdig och ett trummset låg i delar i ena hörnet. Scenen var för övrigt det högsta jag stått på i scen väg, 2 meter över marken, balanserandes på stål pelare.

Det tog i alla fall 2 timmar innan vi kom igång med våran soundcheck... Ljudet lät bra..

Insläpp.. Inte speciellt många men vid det här laget så förväntade jag mig inte det heller, vi hade i alla fall tur med vädret.
Logen vad rätt nice med, en gympasal, där hade vi rätt så skoj ett tag, drack lite öl, åkte lite lian.
Sen så var det vår tur att spela, inte speciellt mycket folk. Men dom som var där verkade vara glada i alla fall. Det är mycket möjligt att det var en av våra bästa spelningar.
Sen var det 12 Dolalrs tur, även dom gjorde mycket bra ifrån sig.

Efter ett tag bar det upp till LV5 där vi fortsatte dricka öl, åkte lite longboard och bara tog det lugnt, sen efter de flesta dragit sig vidare på krogen eller hem var vi ändå några kämpar som var kvar och alla dom klämde vi in i en cheva van och drog oss iväg mot ett litet hus på prärien. Jag åkte hundbur och sympatiserar hädanefter helt med hundar som skäller när dom sitter där bak.
Men men, förr eller senare kom vi ju i alla fall fram. Där spelade vi ett halvtparti kubb, sen gick vi upp och kollade på soluppgången i någon timme i alla fall. På väg ner vart jag lite övermodig och trodde att jag kunde hoppa ner från taget. Ack så fel jag hade... Klockan var nu runt 3-4 och vi var bara 4 kvar. Vi lade oss på altanen och njöt av solen.
Efter ett eller två tag gick vi in och åt lite mackor som vart svin goda och lade oss på soffan: där jag och Jimmy då kom på att det kanske var en bra idé att traska hem, det ända problemet var ju att det var en mil hem.
Men hur det än va så började vi gå och jag fick för mig att jag skulle gå barfota för att nå "back to the roots" eller något.
Första biten var nog värst, grusväg med småsten. men efter någon kilometer av det kom vi fram till en åker som jag fick för mig att traska över. Efter kanske halva vägen kom jag på att det kunde finnas ormar där och vart livrädd. Men orkade inte springa, till slut kom jag ändå över åkern och upp på asfalt. Resten av vägen gick rätt så straight forward, lite upp och ner, mest ner tror jag.
Till slut kom vi ändå hem och slog på någon rulle, minns inte vilken det var. Jag somnade efter mindre än halva.

Godnatt

tankebanor

jag måste sluta tänka... Eller i alla fall på några saker.
Allt jag gör har någon slags baktanke, vad jag än gör så funderar jag på vad någon annan tycker om det jag gör. Detta inkluderar det mesta jag säger också.
Fast egentligen kanske jag inte menar allt detta, kanske skriver jag detta för att påverka någon till att göra något som behahar mig på villket sätt det nu än kan vara.
Ah jag vet inte, jag vet inte mycket nu för tiden.

Men en sak kan jag nog säga om allt det här; vad du än gör så vill du ha någon slags reaktion ifrån det. kanske imponera på någon, chockera någon eller bara förarga någon. Jag hoppas ju självklart på någon slags reaktion när jag lägger ut min blogg på msn osv. Jag finner inget bra sätt att formulera mig på, så jag ger upp.. Godnatt sverige.

// Johan

hm

Det var ett tag sen jag skrev nu. Har inte hänt så mycket på senaste som är värt att skriva ner tror jag, men jag kände att jag var tvungen att skriva bara för skrivandets skull.
De flesta jag umgås med är nu 18 år (Nybba fyllde för 20 minuter sen). Men stackars jag fyller inte år förens sista Juni, Ioförsig så är det ju inte så sent.

Äh vafan, jag vet inget intressant att skriva om så jag skiter i det här bara, i give up.

Later

//Johan

Foglight

Dimmigt idag, inte mig emot. Jag uppskattar dimma och det som dimman medför, ovishet. För hur mycket du än anstränger dig så kan du inte se igenom dimman och det som finns bortom förblir ett mysterium och när man väl har accepterat att det faktiskt inte går att se igenom dimman kan man börja fokusera på det som är lite närmre och se det skarpare.
  Ärligt talat så har jag ingen aning om vad det är jag pratar om, kanske lite metaforiskt om man anstränger sig riktigt ordentligt.

Jag hade här näst tänkt att förklara för mig själv vem jag själv är men jag kom på att det skulle ta på tok för lång tid att lista ut eftersom jag inte har en blekaste aning om vem jag egentligen är.

I could be your happy ending


   //Johan

Im sure

Drömde att jag gick barfota igenom stan, det var en mycket trevlig dröm, full av hopp och kärlek, två saker som det har funnits förlite av i mitt liv på sista tiden. Men det känns som om jag fått tillbaka det nu. I alla fall hoppet. Hoppet om en lycklig sommar och ett fortsatt trevligt liv.

"I wont hesitate no more, no more. It can not wait. Im yours"

vet inte vad jag kan säga mer än det. ska försöka få lite sömn i ögonen nu jag.

Puss och kram

//Johad

Aha

Klockan är nu 01:04. Imorgon eller tja, senare idag om man ska vara precis så är det första Queen konserten, kommer nog att blir kul tror jag, men fruktansvärt jobbigt att stå still på ett körpodium, får ju fan ont i fötterna. Men det ska jag väl kunna överleva.

Ännu en gång borde jag ha gått och lagt mig för två timmar sen men fårmår mig inte att lägga mig, jag sitter därför här i kalsonger och strumpor och nynnar med till Joshua Radin - Winter, Fruktansvärt bra låt. Undra jag om man kan vara allergisk mot kykling kött? För jag mår alltid fruktansvärt illa i min mage efter jag ätit kykligt, speciellt skolans.

Äntligen vår eh? Fruktansvärt skönt att få se torr asfalt igen, snart varmt nog att gå i linne måtro? Kanske jag förhastar mig lite men jag blir så glad när solen äntligen värmer igen.

Jag kommer inte visa kännslor om inte du gör det, jag kommer inte säga att jag älskar dig förens du säger det till mig, jag kommer inte heller infinna mig i din närhet förens du öppnar upp.

Varför är kärlek ett så starkt ämne att prata om? Varför kan inte kärlek vara enkelt, en koppling mellan två personer som de båda förstår precis? Och varför är vissa presoner så fruktansvärt rädda att visa sig sårbar för en annan person som med största sannolikhet i hemlighet är lika sårbar? Idag ställer jag bara frågor, ingen tid över för svar.

Ska sova

// Johan

-

Vi har ett sadomachosistiskt förhållande. Vi kallar det kärlek

Glacier

Hade en dröm för en halv vecka sen, jag tror det skulle passa som en rysare eller något åt det hållet. Jag tror jag var hemma och ljuset flimrade hela tiden och konstiga saker hände med elektroniken överallt, sen var det en kristallkrona som svängde yterst mystiskt fram och till baka, uppochner osv.
Jag antar att jag ledsnade på detta och letade reda på källan till problemet, gick upp för nån backe i en skog, in i ett fruset hus där fönstrerna hade blivit is och dom gick att knacka sönder. mitt i huset som förövrigt var fullt med snö mötte jag en man, minns inte riktigt vad han hade på sig. Han sa till mig "Welcome to my glacier."

Sen vaknade jag.

Vet inte riktigt vad jag ska tolka det som. Men jag antar att my glacier är en del i mig som jag nyss upptäckt och accepterat.
Fast vad vet jag, jag spekulerar bara. Jag kan inte tyda drömmar, får suga på det här ett tag tror jag.

vet inte riktigt vad jag vill säga mer..

I can't stand the wait
I hate being passive
If i dont get on my feet
The result will be massive

Im too close to touch
You face haunts my dreams
Im stuck in a glacier
With no way to break free

...äh jag vet inte, bara en tanke.
Tar mig något att fika på istället

Later

//Johan

Overthinking

Har blivit tillsagd att jag övertänker på tok för mycket, eller överfilosoferar kanske det var. Jag är inte säker.
Då börjar jag fundera, kan man verkligen övertänka, och om man kan det, är inte det en bra grej? Okej. Kanske inte alla gånger.
Men att filosofera är min "grej" om jag får kalla det så, det är i alla fall vad jag sysselsätter mig med 80% av tiden då jag är vaken (Filosofer kanske jag gör när jag sover med, men det är inget jag är säker på).
Trots att jag filosoferar så pass mycket som jag gör är det sällan jag kommer fram till några bestående lösningar på mina problem, är riktigt dålig på det. Men men en kortsiktig lösning är fortfarande en lösning!

Näe, om jag inte skulle ta mig en macka.

Puts

//Johan

...

jag håller på att krevera, har så fruktansvärt tråkigt.. Kan inte förmå mig att hitta på något heller. "Gå till statoil?" "Näe, det är långt". "Kolla på tv?" "Nä det är aldrig något bra där ändå". "Spela lite dator spel?" "Ne"...

Jag orkar inte ens gå och lägga mig för att jag vet att jag kommer brinna upp av uttråkning.
Alla mina vänninor är ju gift och har barn så dom kan man ju inte umgås med, då kan man ju bli smittad.

Nu börjar jag faktiskt längta lite efter sommaren, skulle ju vara ganska skönt med lite värme och sol, inte allt för mycket bad kanske, då kan man ju bli ren.

Vet inte riktigt vad jag ville med det här heller, men jag fördrev 5 minuter i alla fall.

PUSS

//Johan

Lucky

Tillbaka från Fjällen nu, men vet inte vart jag ska ta vägen. Någon sorts premanent tristess verkar har smittat ner mig och det kryper i hela min kropp. Kan inte sitta kvar här men kan ändå inte förmå mig att stiga upp och hitta på något.
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Tror jag ska dra och repa lite med min armé, har ju spelning på onsdag i opalen, inte riktigt säker när det gäller tider osv, men lär vara runt 7 någon gång. Kom och kika vettja!

I've had a revelation!
Eller något i den stilen i alla fall, jag har nämligen kännt på kärlek för första gången på jag vet inte hur länge.
Kanske inte på ett lyckligt sätt, men det ända det ända sättet jag någonsin varit med om det. Känns bra, men ändå. Det väcker många jobbiga minnen och får mig att se på allt på helt andra sätt än innan, vilket inte heller alltid är så bra. Men det är väl ett steg på väg till något bra får jag hoppas.

// Johan

Only human

tack för skymningens sånger
tack för nattens alla lögner
tack för rodnaden om morgonen
och drömmarna på dan

Imorgon bär det av mot Vemdalen! Ska bli grymt kul att känna på off-pisten i år.
Kommer hem igen på Söndag någongång, då är det skola som gäller igen.


... Såg på en reklam nyss att dom höjt chansen att hitta kärleken på deras sida. Med tanke på hur bra det verkar gå att hitta kärlek så är väl chansen fortfarande astronomisk antar jag.
Försöka duger säger dom, men vad är det för mening att försöka om man vet att man aldrig kommer att lyckas, egentligen. Jag kan verka pessimistisk av och till men jag ser mig själv som en realist, jag vet hur det kommer sluta så är jag pessimistisk för att planerar utifrån det?
Jag vet inte.
Det är inte ofta jag vet något, för varje gång jag tror mig veta något så slits det itu och jag blir kvar stående som ett frågetecken. Jag vet inte om det bara är jag, men det verkar inte som om något någonsin är som det verkar. Jag kan tro att jag har något helt figured out och sen en sekund senare så visar det sig vara precis tvärt om. Kanske är jag dålig på att läsa människor, kanske har jag bara väldigt dålig timing, kanske är det lite av båda.

It often ends with a fake smile
and me wishing for a second chance
to time it better to be smoother
but ill keep on walkin'
Pretending im happy for you
and your new boyfriend

Inlägget vart visst längre än jag trodde, men ändå har jag inte sagt hälften av vad jag ville få sagt.
Men det får väl duga så här, the rest stays with me.


// Johan


Keep on lovin'

Jag satt och funderade och kom på att jag helt slutat skriva om mina funderingar och filosofier, kanske två ord för samma sak för några, kanske för mig med, inte vet jag. Lite tror jag att jag har slutat fundera i samma banor som jag gjort innan, kanske har det att göra med att det är vinter och det finns inte så många soliga dagar att fundera på, kanske så har jag distanserat mig från den delen av mig själv för att skydda resten av mig själv (bara jag själv som förstår det där tror jag).

Anyways, Fått ut 10 tusenlappar för min tinnitus, feels great. Då har jag ju råd med en ny tv och Peace and Love.


Just det! bara så utifall någon undrar så är Jason Mraz min artist just nu, är på ett sånt humör antar jag. Snart kommer milda vårdagar och då blir det nog The Kooks igen, som även kommer på Peace and Love det kommer bli så fruktansvärt kul! Gäller bara att inte tappa bort plånboken första kvällen den här gången, så jag slipper leva på kottar och koda igen.

Driving silently against the flow of life, driving steadly towards the beginning, towards the source of it all.

Oj, klockan är 23:32 och här sitter jag och drömmer.

Peace!

'n'

Love

/Johan


RSS 2.0